Missa inte våran helt nya youtube kanal: http://www.youtube.com/user/TheJello97!

Från och med nu laddar vi upp videoklippen där, men självklart kommer de sen upp på bloggen också ;)

Jag kom hem efter en lång dag i skolan. Mamma hade frågat eller mera tvingat mig att laga middagen idag för hon skulle komma hem sent och pappa var på konferans. Jag tänkte ta en dusch, titta lite på tv och sen laga middagen, men tiden går fort alldeles för fort. Jag hade precis tagit duschen och bytt om när klockan var 17.30, jag skulle ha börjat med middagen för en halvtimme sen och mamma kommer vilken minut som helst. Precis som jag anade kommer mamma hem.

"Har du börjat med maten än, Maggie?" Säger hon från hallen. Typiskt mamma, det första hon gör när hon kommer hem. Jag tar fram en kastrull och fyller den med vatten.

"Ja då" Ljuger jag. Jag ställer kastrullen på plattan och häller i makaroner när mamma kommer in i köket.

"Varför har du inte börjat än?" Säger hon surt.

"Därför" Säger jag argt tillbaka.

"Laga nu!" Säger ho och lämnar köket. Jag känner hur ilskan stiger inombords. Jag hör ett konstigt bubblande ljud från spisen. Det är kastrullen! Den kokar över. Jag kontrollerar men spisen är inte på. Konstigt!

Efter middagen går jag in till mitt rum för att försöka göra läxorna. Idag känner jag att det inte går så bra, precis då kommer Nicklas in min storebror. Vilken tur tänker jag, han kan hjälpa mig. Vi pluggar resten av kvällen och jag börjar kunna ekvationer bättre.                                                                                                        

Nästa morgon försover jag mig. Jag får skynda mig, när jag är på väg till skolan råkar jag gå in i en kille.        "Åh, ursäkta! Jag har brottom" Säger jag så lungt jag kan.                                                                              "Det gör inget. Daniel" Säger han och räcker fram handen.                                                                                    "Maggie, men jag har väldigt brottom så jag måste gå" Svarar jag och tar hans hand fundersamt.                            "Okej, kan jag få bjuda ut dig på fika som ursäkta att jag stod i vägen och att jag hindrar dig nu?" Säger han.     "Visst, klockan 4 utanför fiket vid centrum" Svarar jag stressat. Sen skyndar jag iväg. När jag kommer till skolan så har jag missat första lektionen. Jag vet inte hur många förseningar jag har den här veckan och det är bara onsdag. Mamma och pappa kommer bli så sura på mig.                                                                                         Det är sista lektionen föridag och jag tänker "bara 5 minuter til, bara 5 minuter tills plågan är över och jag ska träffa den där söta killen Daniel på fiket. Yes! Nu så var skoladagen slut. När jag kommer runt hörnet ser jag honom och vinkar, han vinkar tillbaks.                                                                                                                   "Hej, ursäkta för imorse men jag var väldigt sen till lektionen" Säger jag lite skyldigt, lite spänt.                           "Det gör inget. Ska vi gå in?" Säger han avslappnat.                                                                                               "Visst" Svarar jag och ler mot han.                                                                                                                       Vi får bra kontakt direkt, känns som vi har känt varandra länge. När jag kommer hem är jag glad vi ska ses igen senare i veckan, men den glädjen håller inte länge. Nicklas kommer hem, ut i vardagsrummet och ser orolig och arg ut.                                                                                                                                                                        "Vem var det du var med idag?" Frågar han irreterat.                                                                                           "Varför bryr du dig?" Säger jag misstänktsamt.                                                                                                    "Därför jag vill veta" Svarar han lite arg nu.                                                                                                        "Okej, okej! Han heter Daniel och går i en skola i närheten. Lika gammal som mig och otroligt sööt." Säger jag irrterat tillbaks och stirrar på honom.                                                                                                                    "Daniel....hmm, vart har jag hört det namnet förrut? I allafall han verkar skum och jag vill inte att du träffar honom mer" Säger han bestämt                                                                                                                             "Jag träffar vem jag vill!" Säger jag trotsigt och känner att jag börjar bli riktigt arg.                                           "Ne! Det gör du inte." Säger han argt och bestämt.                                                                                                "Jo! Det får jag visst" Nästan skriker jag. Med det sagt springer jag in på mitt rum och stirrar ilsket på en docka jag har haft sen jag var liten och helt plötsligt börjar den brinna. "Okej, lungna ner dig nu Maggie" tänker jag och precis när jag tänker ropa så har elden slocknat och där ligger dockan bränd med ett inristat M på magen för Maggie.

____________________________________________________________________________________

Vad den något bra? Vad den spännande? Kommentera och berätta vad ni tyckte.                                                   Det här var då del 2 som är skriven av mig (Lovisa).                                                                                               Nästa del kommer ut snart och den är skriven av Jenny.

Hola!

Vi har kommit på en annan rolig grej att göra här på bloggen - vi ska göra flummiga skämt-musikvideos!
Hihi :P 

På fredag kommer vi att ses och försöka filma The Jello Show episode 3! Vi har länge haft en idé men inte lyckats filma, men nu ska vi äntligen göra det!

Vi funderar också på att skapa en youtube kanal där vi lägger upp klippen och sen här på bloggen istället för direkt på bloggen.

Wish us luck     

 
Chapter 1 - Ice

Med näsan upptryckt mot fönstret tittar jag ut på den nattsvarta himlen. Bland alla miljarder stjärnor ser jag bara en. Den lyser klarare än alla de andra. Jag tänker på Clara i skolan idag. "Jag hatar vintern" hade Clara muttrat. Det hade hon gjort igår också, och i förrgår. Så fort det finns snö, is och kyla klagar hon som bara den. Jag förstår henne egentligen inte, jag älskar vintern. Jag vet inte varför, men jag har alltid haft ett speciellt band till vinter. Jag hatar alla spoter utom de vinter relaterade och jag gillar den i allmänhet. Dessutom är jag ju född på vintern, 18 December. Mamma hade tidigare idag bett mig om förslag till födelsedagspresenter. Jag hade nickat och sagt att jag och Sanna skulle åka in till centrum och fönstershoppa så att jag hade något att önska mig. Jag hittade ingenting.

"Gumman, fryser du inte. Ta en filt så blir du varamare" Säger mamma som precis kommit in i rummet. Hon lägger en filt på mina axlar.

"Hittade du någonting du vill ha?" Fortsätter hon.

"Nja, jag är inte säker än" Säger jag till svar. Uppriktig är jag i alla fall.

"Okej, men skynda dig. Det är bara 19 dagar kvar" Säger hon och lämnar rummet. Jag tar av mig filten och tänker för mig själv, jag fryser inte!

Biip, biip! Hör jag alarmklockan ringa. Jag stänger genast av den och kliver ur min varma säng. Jag nästan rusar ner för trappan till köket.

"Har det snöat?" Frågar jag som jag gjort varje morgon i november. Men idag är det speciellt eftersom det är första december.

"Nej, Gabbi. Det har inte snöat än" Svarar lilla Sofie. Hon har tappat båda framtänderna och pratar lite roligt. Jag plockar upp henne och sätter henne på en stol. "Ägg?" Frågar jag. Hon nickar och slickar sig skämtsamt om munnen. Jag får alltid fixa frukost och följa med Sofie till dagis eftersom mamma jobbar natt. Hon kommer hem klockan 5 varje dag och vill äta lite och sen sova. Sofie äter glupskt upp ägg och bacon jag lagat till henne och jag beordrar henne att gå upp och klä på sig. Jag gör dessamma. Sen går vi.

När jag lämnat Sofie på dagis och är på väg bort till skolan händer det konstigaste jag varit med om. En stjärna faller. Mitt på ljusa förmiddagen. Jag såg den! Det måste vara sant.
Ingen, inte ens Sanna trodde på mig. Jag blev lite irriterad. Ingen snö, inga vänner som tror på en. Som att man inte hade fullt upp med läxor och prov. Det är massor med prov nu innan jul. Om man inte pluggar riskerar man att bli underkänd. Ingen i klassen vill det, de har alla drömmar och mål. Jag har drömmar men inga mål. Jag skulle vilja bli proffesionell isdansare, eller tävla i skidskytte.
På väg hem, jag går längs den kala asfalterade vägen bort mot korsningen där man svänger höger, sen vänster, sen vänster. Jag kliver i en liten vattenpöl och halkar och ramlar på ändan. Jag tittar mot den lilla pölen. Is. Jag kunde ha svurit på att det var vatten där. Men mina ögon ljuger inte. En liten fläck av renaste is där jag trodde att en vattenpöl funnits. Detta gjorde mig fundersam. Jag reser mig upp och går vidare. Tittar ner och koncentrerar mig på vart jag sätter mina fötter tills jag krockar.
"Aj, se dig för!" Säger en flicka i min egen ålder. Ganska lång, ljusbrunt hår och chokladbruna ögon.

"Förlåt jag tittade..." Säger jag och försöker försvara mig.

"... på annat! Nästa gång gå inte med näsan i marken" Fyller hon i. Jag tittar ilsket tillbaka.

"Du kunde ha sett dig för själv!" Säger jag surt.

"Vi ses" Säger hon och går iväg. Passar på att gå in i min axel.

"Hoppas inte" Säger jag kyligt tillbaka, spottar åt hennes håll och fortsätter gå. Jävla idiot! Tänker jag. Hon ska väl inte bara gå och vara stöddig sådär!
Jag svänger in på min gata och upp till min dörr.

"Någon hemma?" Säger jag högt.

"Bara jag" Hör jag pappa i vardagsrummet. Jag går in.

"Vad gör du hemma så tidigt?" Frågar jag.

"Feber" Säger han och pekar på sitt huvud. Jag nickar som att jag förstår. Jag lägger handen mot hans panna.

"Gabriella, du är jättekall. Kallare än tusen isbitar" Säger han förskräckt. Jag drar tillbaka handen.

"Jag är inte kall pappa" Säger jag och går upp till mitt rum. I fönstret står en ljusstake. Jag tar fram tändstickorna ur skrivbordslådan och tänder ljuset. Jag ser på hur lågan blir större och mindre. Jag tar en ny tändsticka och tänder den i ljusets låga. Lika snabbt som den tänds, släcks den igen. Hela tändstickan har blivit frostig och kall. Jag tittar på stearinljuset. Lågan är av klaraste is och inristat är ett G för Gabriella.
______________________________________________________________________________________

Är det spännande?

Första delen är skriven av mig(Jenny) och den är skriven ur femtonåriga Gabriellas perspektiv. Kommentera gärna och säg vad du tycker om novellens första del!

Snart kommer del 2 som är skriven av Lollo... 

Vi kommer att skriva en novell här på bloggen, den kommer att vara skriven av båda.

Vi har skapat varsin karaktär och vartannat kommer att vara skrivna av Jenny ifån hennes karaktärs perspektiv och vartannat av Lollo ifån hennes karaktärs perspektiv.

Hope you gyus enjoy!

Kisses