Chapter 1 - Ice

Med näsan upptryckt mot fönstret tittar jag ut på den nattsvarta himlen. Bland alla miljarder stjärnor ser jag bara en. Den lyser klarare än alla de andra. Jag tänker på Clara i skolan idag. "Jag hatar vintern" hade Clara muttrat. Det hade hon gjort igår också, och i förrgår. Så fort det finns snö, is och kyla klagar hon som bara den. Jag förstår henne egentligen inte, jag älskar vintern. Jag vet inte varför, men jag har alltid haft ett speciellt band till vinter. Jag hatar alla spoter utom de vinter relaterade och jag gillar den i allmänhet. Dessutom är jag ju född på vintern, 18 December. Mamma hade tidigare idag bett mig om förslag till födelsedagspresenter. Jag hade nickat och sagt att jag och Sanna skulle åka in till centrum och fönstershoppa så att jag hade något att önska mig. Jag hittade ingenting.

"Gumman, fryser du inte. Ta en filt så blir du varamare" Säger mamma som precis kommit in i rummet. Hon lägger en filt på mina axlar.

"Hittade du någonting du vill ha?" Fortsätter hon.

"Nja, jag är inte säker än" Säger jag till svar. Uppriktig är jag i alla fall.

"Okej, men skynda dig. Det är bara 19 dagar kvar" Säger hon och lämnar rummet. Jag tar av mig filten och tänker för mig själv, jag fryser inte!

Biip, biip! Hör jag alarmklockan ringa. Jag stänger genast av den och kliver ur min varma säng. Jag nästan rusar ner för trappan till köket.

"Har det snöat?" Frågar jag som jag gjort varje morgon i november. Men idag är det speciellt eftersom det är första december.

"Nej, Gabbi. Det har inte snöat än" Svarar lilla Sofie. Hon har tappat båda framtänderna och pratar lite roligt. Jag plockar upp henne och sätter henne på en stol. "Ägg?" Frågar jag. Hon nickar och slickar sig skämtsamt om munnen. Jag får alltid fixa frukost och följa med Sofie till dagis eftersom mamma jobbar natt. Hon kommer hem klockan 5 varje dag och vill äta lite och sen sova. Sofie äter glupskt upp ägg och bacon jag lagat till henne och jag beordrar henne att gå upp och klä på sig. Jag gör dessamma. Sen går vi.

När jag lämnat Sofie på dagis och är på väg bort till skolan händer det konstigaste jag varit med om. En stjärna faller. Mitt på ljusa förmiddagen. Jag såg den! Det måste vara sant.
Ingen, inte ens Sanna trodde på mig. Jag blev lite irriterad. Ingen snö, inga vänner som tror på en. Som att man inte hade fullt upp med läxor och prov. Det är massor med prov nu innan jul. Om man inte pluggar riskerar man att bli underkänd. Ingen i klassen vill det, de har alla drömmar och mål. Jag har drömmar men inga mål. Jag skulle vilja bli proffesionell isdansare, eller tävla i skidskytte.
På väg hem, jag går längs den kala asfalterade vägen bort mot korsningen där man svänger höger, sen vänster, sen vänster. Jag kliver i en liten vattenpöl och halkar och ramlar på ändan. Jag tittar mot den lilla pölen. Is. Jag kunde ha svurit på att det var vatten där. Men mina ögon ljuger inte. En liten fläck av renaste is där jag trodde att en vattenpöl funnits. Detta gjorde mig fundersam. Jag reser mig upp och går vidare. Tittar ner och koncentrerar mig på vart jag sätter mina fötter tills jag krockar.
"Aj, se dig för!" Säger en flicka i min egen ålder. Ganska lång, ljusbrunt hår och chokladbruna ögon.

"Förlåt jag tittade..." Säger jag och försöker försvara mig.

"... på annat! Nästa gång gå inte med näsan i marken" Fyller hon i. Jag tittar ilsket tillbaka.

"Du kunde ha sett dig för själv!" Säger jag surt.

"Vi ses" Säger hon och går iväg. Passar på att gå in i min axel.

"Hoppas inte" Säger jag kyligt tillbaka, spottar åt hennes håll och fortsätter gå. Jävla idiot! Tänker jag. Hon ska väl inte bara gå och vara stöddig sådär!
Jag svänger in på min gata och upp till min dörr.

"Någon hemma?" Säger jag högt.

"Bara jag" Hör jag pappa i vardagsrummet. Jag går in.

"Vad gör du hemma så tidigt?" Frågar jag.

"Feber" Säger han och pekar på sitt huvud. Jag nickar som att jag förstår. Jag lägger handen mot hans panna.

"Gabriella, du är jättekall. Kallare än tusen isbitar" Säger han förskräckt. Jag drar tillbaka handen.

"Jag är inte kall pappa" Säger jag och går upp till mitt rum. I fönstret står en ljusstake. Jag tar fram tändstickorna ur skrivbordslådan och tänder ljuset. Jag ser på hur lågan blir större och mindre. Jag tar en ny tändsticka och tänder den i ljusets låga. Lika snabbt som den tänds, släcks den igen. Hela tändstickan har blivit frostig och kall. Jag tittar på stearinljuset. Lågan är av klaraste is och inristat är ett G för Gabriella.
______________________________________________________________________________________

Är det spännande?

Första delen är skriven av mig(Jenny) och den är skriven ur femtonåriga Gabriellas perspektiv. Kommentera gärna och säg vad du tycker om novellens första del!

Snart kommer del 2 som är skriven av Lollo... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni kan hitta den nya bloggen här --> http://jello.blo.gg

Vi tänker börja om! Inte helt, men nästan. Vi kommer att rensa lite i arkivet och alla videos vi har lagt upp kommer att göras privata. En ny del ett som är mycket proffesionellare med musik och HD kamera och en mer genomtänkt story kommer att komma ...

Jag stiger upp tidigt på morgonen för att hinna med en tidiga bussen till centrum. Det gäller att vara i god tid med julhandeln, och som tur är vet jag precis vad jag ska köpa till alla. Det enda som stör mig är att jag inte kan glömma vad som hän...

Jag vet att det var väldigt längesen vi uppdaterade här, ledsen för det. Men vi har inte haft tid, lust eller ork att göra det. Vad tycker ni om den nya designen som jag har gjort? Själv blev jag väldigt nöjd :) Kramar Jenny ...

Missa inte våran helt nya youtube kanal: http://www.youtube.com/user/TheJello97! Från och med nu laddar vi upp videoklippen där, men självklart kommer de sen upp på bloggen också ;) ...